Blogg

Preveza till Antipaxos

Att ha en ”buddiebåt” under några dagar är väldigt trevligt, men först några dagars fixande för båda båtarna och sedan begav vi oss mot Antipaxos.

Ett mål för Victor var att fiska och fånga fisk och helst en tonfisk. Det hade gjorts inköp i de lokala sportfiskeaffärerna, han hade pratat med lokal fiskare för att få bästa tipsen och nu skulle han testa fiskelyckan.

Tonfiskarna verkade inte intresserade av våra nyinköpta beten. Efter flera misslyckade försök gav vi upp fisket för denna gång. Vi stannade till för lunch och badstopp. Tanken var att vi skulle ta oss vidare lite norrut på Antipaxos, men det blir inte alltid som en tänkt sig. Babords motor hade inte lust att starta och efter någon timmes felsökning konstaterade vi att det var startbatteriet som var dåligt. Genom att ta elverkets startbatteri och flytta till babordssida, så var problemet tillfälligt löst. Vi valde att ligga kvar över natten och hänga med s/y Stella Grace.

Antipaxos till Parga

Efter några härliga dagar tillsammans med familjen på s/y Stella Grace, fyllda med mycket bad, god mat och trevligt umgänge skildes våra vägar, men kanske skulle de korsas igen och vi seglade vidare till Parga.

På morgonen innan vi gav oss av valde vi att montera upp det gamla storseglet, att behöva vänta på delar som skulle skickas från Sverige och levereras till Preveza orkade vi inte med.
Så upp med storen och sedan satt vi kurs mot fastlandet och Parga för att fira midsommar.
En mycket vacker kuperad stad, vildlande gränder, fin utsikt, många restauranger, men väldigt fullt av turister.

Vilken midsommarafton det blev och inte en ända sill i sikte! Precis som vi vill ha det, men ändå skönt att puttra ut med jollen till lugnet på Gemini som låg på svaj i bukten.

Parga till Paxos

Vi upptäckte att det var ganska lagom att kryssa oss upp mot Korfu mellan öarna och fastlandet. Sagt och gjort, så seglade vi nu tillbaka till Paxos.

Första natten låg vi för ankar utanför Agios Nikolaos, en mycket charmig och trevlig stad där vi hade flera superyachter som grannar.

Tänk er att vakna en morgonen för att direkt byta om till badkläder, kasta handduken över axeln, göra i ordning en kopp kaffe som du tar med ut till badstegen. Ta några steg för att sedan hoppa i ett kristallklart 28 gradigt turkost vatten. När du kommit upp efter simturen, då sätter du dig och njuter av morgonkaffet, känner lugnet, kollar på utsikten

Dagen efter tyckte vi att det var dags att testa med-mooring för första gången. Det gick hur bra som helst, och vi fick en bra plats vid stadskajen. Tar man det bara lugnt och ger sig själv gott om tid, brukar det gå bra. Nästa dag besökte vi Longos, som också ligger på Paxos.

Det är för- och nackdelar med att ligga vid en kaj. Fördelarna är att det är så lätt att ta sig iland, du kan ta en promenad, men då tidigt på morgonen annars är det för varmt. Det finns butiker, bagerier och restauranger något steg bort och i bagerierna kan du köpa godsaker som typ wienerbröd till kaffet eller goa grekiska pizzabitar.

Du har tillgång till att fylla på vatten i tankarna och koppla in landström, även om vi har 700 liter vatten i våra tankar så behöver vi fylla på med vatten då och då.
Att bada inne i hamnarna det gör man inte och det är en väldigt nackdel när det är varmt.
Vi har oftast valt att ligga på svaj, då fläkar det, man kan bada och det blir det att ta jollen in till land om man skall utforska något, köpa glass eller göra andra inköp.

Paxos till Sivota

Det verkar vara ganska vanligt i Grekland att orter som ligger nära varandra har samma namn, vilket kan bli lite förvirrande ibland. Nästa destination var just en sådan: Sivota. Den här Sivota ligger på fastlandet, med ett antal mindre öar runt omkring. Sivota är en av de många ”måsten”, och vi blev inte besvikna.

Vi la oss på svaj i ”Blue Lagom” och där var vi inte ensamma. Många mindre båtar, någon segelbår, turbåtar som släppte av sina passagerare på stranden, för att några timmar senar hämta upp dem igen. När klockan var lite efter fem på eftermiddagen försvann nästan alla och vi fick viken mer för oss själva. Då dök en båt upp som gjorde att hela familjen drog på smilbanden. Kanske berodde det på att det var cocktailbåten som kom puttrande och vi fick oss varsin mojito 🙂

I den här delen av Grekland är det vanligt att det finns större och mindre grottor, några kan man simma in i, suppa , ta jollen och vissa är så stora att större båtar kan åka in i.
I ”Blue Lagoon” fanns några och vi tog suppen in i en, för att upptäcka en annan besökare på fyra ben som hade dött och låg och guppade i vattnet. Snabbt därifrån för att paddla vidare in mot stranden. Det är väldigt vanligt med råttor i Grekland, man varnas och skall vara aktsam när man lägger linor eller landgång i land. Man kan till och med köpa speciella råtthinder som man trär på repen som skall stoppa dem.

Vi fick en härlig avslutning på dagen med denna färgsprakande solnedgång!

Morgonen efter vaknade vi upp och hela viken låg stilla, för att någon timme senare vara full av båtar och människor på stranden.

När man är ute på havet så är det väldigt skönt att vara lite förberedd och ha fixat lite mat, snacks, fruktbricka eller fika för att hålla humöret uppe. Det är en stor utmaning att försöka förstå sig på instruktionerna till en enkel brownie mix även om det kan tyckas lätt när man plockar ner den i affären. Som tur är kommer google till vår räddning.

Sivota till Korfu

Första gången vi åkte ner för att titta 

Den här gången hade vi med oss barnen och fick några dagar på oss att utforska staden lite mer.
Även om det inte var lika lugnt som förra gången, var det ändå kul.

Det var mer folk och lite för varmt för att gå runt så mycket. Utanför ankringsviken låg det massor av stora lyxyachter!

Dessa dagar badade, fiskade vi och åkte på utflykter in till staden. Första kvällen i Korfu var det en jubileumskonsert på den gamla fästningen (Palaio Frourio) och det var ju fredag så vi firade på vårt egna sätt – med TACO!

Tidigare berättade vi om all fiskeutrustning som köptes in för att sportfiskaren i familjen skulle få fiska, men ingen fisk ännu. När vi var på väg hem från en förmiddag inne i Korfu stad låg det enklaste metset med flöte guppande i vatten, vi fick tag i det och väl tillbaka på båten vände fiskelyckan som ni kan se.

Korfu till Plataria

Eftersom vi hade en fin seglats från Sivota till Korfu tänkte vi att vi lika gärna kunde segla tillbaka samma väg, men stanna till i lilla Plataria. Det är en liten by som ligger mellan tråkiga Igoumenitsa och populära Sivota. Många brukar hoppa över Plataria, men vi tyckte om det just för att det var lugnt och mysigt. Det kanske var en handfull båtar som låg i i ankarviken och dagen avslutades med varma sommarvindar, mys och yatzy.

Plataria till Paxos

Nu var det dags att återförenas med familjen på s/y Stella Grace. Denna gång möttes vi upp i Lakka på norra Paxos. Dagen började med en fin seglats, men när vi närmade oss Lakka såg vi mörka moln och hörde åska på avstånd. Vinden ökade snabbt, och vi hade över 30 knop i skenbar vind. Trots det lyckades vi segla in i viken innan ovädret slog till. Vi stannade två nätter i Lakka och fick lära oss den hårda vägen att det inte är lätt att räkna ut hur och var svall tar sig in. Där man ena stunden tycker att det är hur lugnt som helst, för att i nästa komma in svallvågor och sitta med hjärtat i halsgropen när sjön är stökig.

Vi hade en härlig tid med god mat och umgänge med hela familjen på Stella Grace i Lakka.

Paxos till Korfu

De senaste åren har vi seglat tillsammans med familjen Lindh på lite olika ställen i Medelhavet. I år var de, som av en slump, på bilsemester i Italien, och vi ville ju inte bryta vår fina seglingstradition. Så vi kom överens om att om de körde bil ner till södra Italien så skulle vi komma och hämta upp dem någonstans. ”Någonstans” visade sig bli Otranto, och tiden närmade sig vårt mötestid. För att slippa stressa och fastna i dåligt väder gav vi oss iväg i god tid.

Planen var att segla runt Korfu och sedan vidare till någon av de grekiska öarna närmast Italien. Men precis när vi lämnat hamnen i Lakka hörde vi ett högt ”pyyyyysssss”. Det visade sig vara vår dinge som hade fått ett hål. Det var ju inte så bra, eftersom vi snart skulle vara åtta personer ombord och behövde dingen.

Som tur var låg Gouvia, en stor marina längs vår väg. Efter några samtal hittade vi en väldigt servicinriktad person som kunde laga jollen samma dag. En lärdom och ett antal € senare var jollen lagad och vi en erfarenhet rikare.

Korfu till Ereikousa

Innan vi skulle hämta våra vänner i Italien var det välbehövligt att städa och putsa båten. När vi närmade oss Ereikousa ropade vi upp hamnkaptenen på radion och frågade om det fanns någon ledig plats. Det visade sig att det gjorde det, och det fanns inte så många andra båtar där. Det var fortfarande lågsäsong då den sydeuropeiska semestrarna inte börjat och det mest var italienska båtar som har hamnen som mellanlandning på vägen mellan Italien och Grekland.

Vi fastnade direkt för Ereikousa, det var så skönt avslappnat. Det fanns några få restauranger och små affärer, men det räckte gott och väl. Ön påminde lite om Koster, på något sätt. Man märkte verkligen att vi närmade oss Italien. Inget ont om grekisk mat, men italiensk mat är ju i en helt annan liga.

Vi gillade verkligen Ereikousa, kanske för att det var ganska laid back. Här fanns tre-fyra restauranger och några små minimarkets. Ön var verkligen fin och på något konstigt sätt tyckte vi att atmosfären på något sätt påminde om Koster. På maten eller rättare sagt delikatesserna, märktes det att vi närmade oss Italien. Ingen ont om grekisk mat, men Italien spelar i en helt annan liga.
Första kvällen började med en ”sundowner” på västsidan på Sunset bar, där vi fick njuta av denna vackra solnedgång och solen som försvann ner i havet.

Här blev vi kvar i två nätter för att kasta loss tidigt på morgonen den 7 juli för den första överfarten mot Italien.
Vi hade kollat upp väder, våg och vindförhållanden för att få trevlig överfart och vädergudarna var med oss med stålande sol och inga vågor.

Ereikousa till Otranto

Det blev en ljuvlig överfart och lyckan blev total när en flock delfiner simmade ikapp med oss en bit på vägen. Det är en obeskrivlig känsla att få komma så nära dessa lekfulla djur. Vi såg även massa havssköldpaddor som låg och vilade vid havsytan. Vid första anblick sår de ut som större träbitar som låg och guppade, men när vi väjde för dessa träbitar vaknade de till och dök ner i havets djup. Nu hade vi även lämnat Grekland bakom oss och det var dags att byta gästflagg till den italienska.

Familjen Lindh mönstrar på

En av många sysslor innan ny besättning mönstrat på är att bunkra mat och dryck. Maten fixade vi, men de ädla dryckerna levererades direkt från Toscana och åtnjöts under veckan. Ett stort misstag i planeringen var att försöka fylla på en grekisk gasbehållare i Italien. Detta visade sig vara problematiskt. Så det är en lärdom att fylla på gasen så fort en av de två flaskorna är slut. Vi seglade över från Italien tillbaka till Othonoí, en västlig ö norr om Korfu. Vidare mot Agios Stefanos där vi seglade på s/y Stella Grace igen. Vi följdes åt vidare mot Érikousa, men vi stannade till i Róda efter att vi fått tipset om att det gick att fylla på gas där.

Rikard, utrustad med UV-tröja, solhatt och två gasolflaskor, traskade iväg mot gasolpåfyllaren. Självklart var det inte öppet just denna veckodag. 🙁 Nästa försök var att traska vidare till bensinmacken som låg en dryg kilometer bort. Ingen lycka där heller, men jag fick tipset att kolla med den lilla bygghandeln precis bredvid. Turen verkade vända när de berättade att de kunde hjälpa till. De började förklara vart jag kunde åka och visade på Google Maps var det fanns ett ställe. Nu visade det sig att det var ett par mil bort, och det var ingen promenad som lockade i värmen som närmade sig 40-strecket… Jag förklarade att jag gick och inte hade någon bil, då vi låg för ankar utanför byn. Då frågar han direkt om det var vi som kommit med katamaranen. Här hade man koll, märkte jag. Det visade sig att en av killarna var stans borgmästare och ’It is my job to know everything’ 🙂 Han erbjöds sig då att ta med sig våra flaskor och fylla dem åt oss, då han ändå skulle iväg på en tur åt det hållet. Inte nog med det, så fick jag skjuts tillbaka ner till strandpromenaden. Väl tillbaka nere i staden var det dags att möta upp resten av sällskapet för lunch. Vi hittade en engelsk restaurang med god mat och en härlig engelsk dam som ägare. Efter en stund kommer borgmästaren in med båda gasolflaskorna fyllda, levererade direkt till restaurangbordet. En riktigt solskenshistoria!

Det blev dock bara ett kort stopp i Róda, då det ligger väldigt utsatt för svall, så vi styrde vidare mot Érikousa med återbesök på baren vid solnedgången. Dagen efter var planen att ta oss tillbaka till Italien, men vi tog ett enhälligt beslut om att det var onödigt höga vågor och rätt stökigt för en så pass lång passage. Istället seglade vi tillbaka till Othonoí, men la oss denna gången i en vik utanför staden som var otroligt häftig med sina flera hundra meter höga klippväggar som störtade brant ner mot den fina sandstranden. Dagen efter var det bättre väderförhållanden och vi seglade över till Castro i Italien. I detta område i Italien finns det väldigt få bra ställen att ankra eller ligga i hamn. Castro var dock en fin pärla och vi fick en fin promenad upp till borgen som låg på toppen av berget. Veckan med familjen Lindh började närma sig sitt slut, och vi seglade som sista etapp tillbaka till Otranto där deras bil stod parkerad och väntade på dem. Vi hade perfekta vindar på vägen upp till Otranto för att testa vår spinnaker. Med coachning av Lindhs så fick vi, efter inte allt för många försök, upp spinnakern och champangneseglade hela vägen in till Otranto.
Några bilder och filmer från veckan.

Nattsegling från Italien till Grekland

När familjen Lindh mönstrat av inväntade vi kvällen då vi hade bestämt oss för att testa att göra en nattsegling tillbaka till Grekland. Vi lämnade Otranto precis när det blivit mörkt och satte kurs mot Grekland. Det blåste lagom mycket, runt 20-25 knop hela natten, men det var ganska höga vågor. Tjejerna tog första nattvakten mellan 22:00 till 02:00 och månen lyste upptill en början . Sträckan vi skulle segla är ganska lugnt trafikerad, men med ett och annat större fartyg.

Filmerna är inte bästa kvalitet, men man hör i bakgrunden hur vi surfar med vågorna.

Någonstans mitt i natten dyker det upp ett fraktfartyg på AIS:en som har en kurs lite väl nära vår. Efter att ha anropat fartyget på VHF:en och förklarat att vi var en segelbåt så ändrade de kursen några grader och vi passerade varandra med mer än en sjömils avstånd. Grabbarnas vakt mellan 02:00 och 06:00 var händelselös.

Vi alla valde att sova uppe i köksdelen eller ute i ”sittbrunnen” vi har inte riktigt vanan av hur vår båt kan låta under lite stökigare sjögång. Det knakar och brakar en hel del och man kan tro att vi är på väg mot undergången.

Efter att ha surfat med vågor hela natten var det riktigt härligt att se solen gå upp. I loggboken kunde vi se att vi surfat 11 knop som snabbast under natten, inte illa med tanke på att vi bara seglade med ett revat storsegel.

Strax efter soluppgången stillade sig vågorna och vi fick en lugn och skön förmiddag. Vi hade nu passerat de yttersta grekiska öarna och vi satte som mål att segla till ”Two Rocks Bay” på det grekiska fastlandet. På eftermiddagen avtog vinden och vi drog upp spinnakern och gled fram över Joniska havet. Efter 20 timmar och 17 minuter var vi framme i ankarviken där det var ganska mycket båtar, men det fanns en plats åt oss också. Efter ett välförtjänt dopp tog vi jollen in till stranden och gick upp till strandbaren som hade utsikt över viken.

Dagen efter blev det motorgång hela vägen ned till Preveza där vi, för omväxling skull la vi oss vid den kommunala kajen. Eftersom vi låg vid kaj med tillgång till både vatten och el, så blev det städning, tvättning, båtfixande, uppleva djurlivet precis bredvid båten och mysiga kvällar med fullmåne.

Vi hade några dagar kvar innan nästa besök, så vi tog och seglade till Vonitsa där vi spenderade två dagar. Vonitsa är en typiskt grekisk stad dit många charterturister inte hittar. Lugnt och charmigt, och med en bra prisnivå. Nästa säsong ska dock ett charterföretag öppna en bas där, så hamnen håller på att byggas om med plats för hundratals båtar.
Vi njöt av god mat, desserter, färskpressad juice från en frukt och juicebar, härliga promenader och färgsprakande solnedgångar.

Det kommer mera ………

Nu sitter vi här hemma och blickar tillbaka på sommarens äventyr, alla minnen , upplevelser och intryck börjar sakta sjunka in. Så här kommer våra tankar från sommaren…

Äntligen var det dags för första säsongen med s/y Gemini!
Redan i mitten av maj åkte Rikard ner till båten för att förbereda sjösättningen, som var planerad till den 29 maj.
Den första veckan gick åt till städning, tvättning och polering då båten täckts av ett tjockt lager röd Saharasand.

Även om båten bär sitt nya namn så återstår dopceremonin. Vi planerar att döpa den med champagne nästa sommar.

Rikard jobbar på rätt snabbt när det väl gäller, sjösättning närmar sig med stormsteg.

Efter en vecka kom vår vän Peter för att hjälpa till med sjösättningen och allt annat fixande, men både Rikard och Peter skulle jobba på distans.

Allt gick nästan enligt plan, förutom att de nya seglen var borta. Fraktfirman hade levererat seglen och någon hade signerat mottagandet, men ingen visste var de tagit vägen. Efter någon vecka dök de till slut upp. Det visade sig att fraktbolaget hade skickat tillbaka lattorna – tydligen händer det ibland. Efter ytterligare några veckor fick vi lattor från ett grekiskt segelloft. Nu var det äntligen dags att montera det nya storseglet! Då visade det sig att några fästen hade mätts fel, och det blev ingen enkel uppgift att få fram nya.

Ungefär vid den här tiden gav vi upp och använde det gamla seglet. Nu har dock alla delar kommit, så nästa säsong blir premiären för nya storseglet.

Efter bottenmålning, service på två motorer, en utombordare och elverket var vi redo för sjösättning.

Allt gick väldigt smidigt och helt utan problem. Det känns tryggt att ligga på ett varv som är vana vid att hantera katamaraner.

Peter och jag tillbringade den första veckan till havs i Ambraciska viken, med bland annat besök i Grisbukten och Vonitsa.

Peter och jag funderade dagarna i ända på hur olika system och funktioner på båten fungerade, samtidigt som vi fixade med en del praktiska saker, som att montera Starlink.

Men det stora målet under dessa veckor var ändå att få segla, men med två försvunna segel och några förrymda lattor så var det en utmaning.
Tillslut hittades seglen medan lattorna fortfarande var borta.
Då fick vi åtminstånde upp förseglet och äntligen kunde vi stänga av motorerna för att segla.
Lyckan är total !!

Efter två veckor var det dags att säga farväl och rikta ett stort tack till Peter, samtidigt som vi hälsade Linnea och Victor välkomna. Den första veckan med barnen spenderades mest med att puttra runt i Ambraciska viken och att jobba på distans. Ungdomarna passade på att sola, bada och chilla på dagarna när vissa fick arbeta.

Den 15 juni var det äntligen dags för båten att ha fullständig besättning när Madde anlände.

De första dagarna i Preveza ägnades åt att få ordning på jollen. Tyvärr fortsatte motorproblemen hela sommaren. I viken utanför Cleopatra Marina vajade två svenska flaggor, Gemini och Stella Grace. Vi hade tidigare träffat Jenny och Johan, ägarna till Stella Grace, på kursen ”Överlevnad till Sjöss” och även under påskhelgen när vi alla var nere i Preveza.